Final Herrgolfen 2025 (Bildarkiv längre ner)
En mångårig tradition på Lysegårdens GK är Herrgolfen (tidigare Onsdagsgolfen). En tävling som pågår under året med start i april och final i september. Under året samlar man poäng genom att placera sig i veckotävlingarna varje onsdag. (Sedan ett par år tillbaka går det även att spela på torsdagar). De 36 bäst placerade i serien spelar final som avgörs först i form av matchspel en mot en. Efter avslutat matchspel avnjuts en god lunch innan vinnarna från matchspelet möts i en s.k. shootout med start på hål 10. Arton spelare slår ut men endast sexton går vidare till hål 11 där ytterligare två personer åker ut. Tävlingen fortsätter på samma vis tills det endast står två spelare kvar på hål 18. Här är nerverna utanpå och spelarna känner segervittring vilket ökar på spänningen ännu mer. På artonde green kan man till slut kora årest mästare i Herrgolfen!
Årets upplaga bjöd på en otroligt fin septemberdag. Vädret var sommarlikt och inramningen med begynnande höstfärger på träden var magisk. En kväll som alla deltagare och publik sent ska glömma. En känsla av hönsgård infann sig då alla arton slagit ut på hål 10 och det var ingen lätt uppgift för underteckad att hålla koll på så många spelare på en och samma gång. Som tur var så hade jag stöttning från de spelare som efter förlorat matchspel nu ändrat skepnad till publik och följde med för att bevittna spektaklet. Efter hål 10 fick Fredrik Jannesson och Simon Holm lämna finalfältet.
Hål 11 bjöd på en stor mängd halvtaskiga utslag och endast Lars Mirenius lyckades träffa green! Han vann såklart även närmast hål. Av de sexton spelare som slog ut så var det bröderna Lundhag som fick avsluta sitt tävlande här.
Hål 12 är ett fantastiskt golfhål med både möjligheter och risker. Det var ett böljande startfält som slog ut och hade segern i sikte. Dock fick Sonny Hjelte och Bosse Hermansson sina drömmar om seger krossade på den luriga par 5:an.
Om hål 12 är lurigt så är hål 13 än värre. Här måste man placera sitt utslag bra för att få en chans till bra inspel mot greener som till viss del är skyddad av en vacker ek. De spelare som inte hade golfgudarna med sig på hål 13 var idag Jörgen Hermansson och Christer Lundgren som här fick lämna finaltruppen.
Hål 14 är långt och svagt uppför. Här fick vi se många fina utslag och kampen om placeringarna var hård. Till slut fick vi tacka Lars Dahlkvist, som för övrigt fyllde år och fick ett fyrfaldigt leve tidigare under kvällen på hål 10, och Tord Andersson.
Korthålet 15 var en utmaning i motljus där de flesta spelarna ändå lyckades bra med sina utlasag. Detta till trots fick Lars Mirenius och Lennart Lind se sig besegrade och lämna denna härliga final.
På hål 16 spreds det bollar både till höger och vänster. Nån enstaka boll träffade fairway precis som arkitekten en gång hade tänkt att hålet ska spelas. För att särskilja spelarna efter hålet spelats klart genomfördes ett särspel i form av en långputt där Göran Fredriksson och Tobias Lindkvist drog de kortaste stråna. De fick nu sälla sig till den allt större publikskaran.
Hål 17. Detta praktfulla par 3 hål. Det låg där inbäddat i sen kvällssol. Vattnet låg spelgelblankt och kisade man i motljuset bort mot green kunde man nästan tro att det var juli när den är som bäst! Hur som helst så blev hål 17 både en positiv och negativ upplevelse för Joakim Berlin och Sami Idris som här slog sina sista slag i tävlingen. Som tröst vann Joakim Berlin närmast hål.
Då återstod endast hål 18. På tee stod en äldre herre i form av Pär Johnning och en ny förmåga i form av Edvin Flink. Gammal möter ung. Erfarenhet mot ungdomlig nyfikenhet. Styrka mot rutin. Liknelserna kan göras många, men faktum består. En vinnare, en förlorare. Av förståeliga skäl var spänningen på tee olidlig. Båda spelarna tog med sig en provisorisk boll från tee då de första utslagen gått mot högersidan. Har man någon gång spelat hål arton på Lysegården så vet man att höger ska man inte vara. Där finns allt ont. Som tur var för både Pär och Edvin så hade deras första utslag klarat sig och låg fullt spelbara. Härifrån och upp mot green låg nu framtiden i deras händer. En vinnare, en förlorare. Det var som att orden ekade mellan träden. Ingen av de båda återstående finalisterna träffade green på två. Pär lyckades få in sitt tredje slag relativt nära flaggan, medan Edvins chip dessvärre rullade över hela green. Efter ytterligare ett slag låg han på green för en bogeyputt. Han missade dock den och Pär kunde minuten senare håla ut och koras segrare! Här stod vi nu några timmar senare och många erfarenheter rikare med en vinnare. En stolt vinnare som varit en flitig spelare hela serien. Han har kämpat med sin puttning hela säsongen men menar att just hans puttning under finaldagen var en starkt bidragande faktor till vinsten. Detta efter att Pär tagit en lektion i puttning med vår pro Christer Ädel. Små detaljer kan ge stora framgångar. Vi säger grattis till vinsten Pär Johnning!
Your humble servant, tillika lekledare,
Patrik Hansson
